Samtalsreferat

Sammanfattningen finner du på huvudsidan för Lyssnarkonst! Detta mer utförliga diskussionsreferat kan vara svårt att förstå om man inte var med

Sigrid: Lyssnade

Ulf: Skillnaden amatör/proffs? Görans fråga (fast identiteten förstör)
Proffs kan skapa ett berättarrum som inte finns början, få folk att trivas, finns en kunskap. Amatörberättande där  lyssnande är inbyggt byggt i en ”säker” atmosfär
Vara en god värd, bygga upp en kultur, en samhörighet i gruppen. t.ex. alltid sätta in sin berättelse i sammanhanget i rummet, t.ex. att man referera till föregående berättares berättelse.

Kerttu: Hur ser rummet ut? Högt uppe på en estrad – eller i ”ögonhöjd”? Främjar eller försvårar lyssnarrummet.

Hur skapar man lyssnarrum?

Karin: Kontakt med lyssnaren
Ögonkontakt / möte

Kerttu: Intressant historia som berör lyssnaren
– Behaglig röst

Ulf : ”Träna” lyssnarna
– Börja med korta, enkla historier, med början-mitt-slut.
– Efter 2 – 3 historier, lite roligare, fattar de galoppen.
– Sedan en berättelse med mer poetiska bilder, en fördjupad bild.
– ”Tvinga” dem att applådera

Karin: Ställa frågor de kan ta med sig, med anknytning till berättarstafetten, lyft fram en bild som lyser upp dagen

Kerttu: Bok förslag, studentlitteratur titel någon om lyssnande

Taina: Som berättare är jag inte bara mig själv utan även en BERÄTTARE, där jag inte bara ”snackar” utan jag arbetar med språket. Det skapar en konstnärlig kvalitet.

Ulf: Vad har jag för attityd? Exempelvis; ”jag ska berätta en riktigt vacker historia” eller ”det här ska bli en kul kväll och så går vi på puben sen” eller ”jag har något djupt meningsfullt att förmedla”

Sigrid: Lyssnarrummet faller tillbaka på berättaren själv
Vad vill man förmedla? Med tanke på Ulfs ”attityd” tankar.

Karin: Man vill ha kontakt med publiken. Det gäller att vilja ha kontakt. Både vilja berätta och ha kontakt. Inte berätta för sin skjortknapp.

Kerttu: Det är inte konstnärlig kvalitet att berätta för skjortknappen.

Karin: Berättarens passion är viktig

Sigrid: Berättelsen; att man har en relation till berättelsen.

Taina: Den inre glöden och den yttre glöden måste motsvara varandra sade Yvonne Dunderfelt dvs. berättelsens liv i mig och hur man förmedlar det till lyssnarna.

Ulf: ”Show your love, have mercy” Alan Alda skådespelare. Dvs. skona publiken lite.

Christina: Att lyssna är att andas in.
Ex. att andas ut som lyssnare = applåderar, att det finns pauser i berättelsen i sig och mellan berättelserna, t.ex. klanginstrument.

Kerttu: Applåder kan bryta av försjunkandet i berättelsen

Allmän diskussion om applåder eller inte applåder

Ulf: ”crick” – ”crack” västindisk tradition med call and response

Annemarie Sång, berättaren sjunger som inledning till berättarprogrammet. Rutschkana in i lyssnande

Sigrid undrar  –  Röst – tempo, artikulation, tonläge

Taina: Låt poängen ta tid; så den landar

Christina: Var uppmärksam på polariteterna i berättelsen ont – gott, mörker – ljus, det väcker lyssnar örat

Ulf: Vi återuppfinner olika berättartekniker, men finns det inte någon ytterligare dimension?

Karin: Det gäller att se till att berättelsen är bra nog

Annemarie: En del kan inte skapa inre bilder.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s